V E R O N I C A . L O V E N S N Ö

För en vecka sedan åkte jag till Magglingen i Schweiz för att delta i en camp bestående av teambuidling, fystester, teori, förberedande info inför OS. Det blev en tidig morgon under onsdagen och jag mötte upp de andra svenksa deltagarna på Arlanda för att flyga till Zurich där samtliga deltagare samlades upp. Lite drygt en timme i buss innan vi kunde nå Magglingen och Schweiziska Olympiska testcenter.

 

Vi var på en liknande camp för två år sedan och nu hade man givetvis lite mer koll på vad som skulle hända och var alla de olika byggnaderna låg. Många höjdmeter för att ta sig till medicinska centret för att göra bodyscan och ännu fler för att komma till idrottscentert för de fysiska testerna.

 

Förutom att vi testades av fysiskt var det teambuilding aktiviteter och satan vilken träningsvärk man kan få av att intensivt kasta en tennisboll långt i 5minuter. Det var blandade sportgrenar, kommunikation, mind-game och en skopa glada miner :) Till teambuildingen hörde också att vi under lördagen spelade en hockeyturnering, vilket var väldigt roligt, även om det är ovant.

 

Så hur gick fystesterna? Om jag jämför med resultatet för två år sedan har jag förbättrats på det jag "ska" och löpningen blev såklart tufft att slå. Men jag har ändå inte tappat så oerhört mycket i varken spänst, explosivitet trots min knäskada. Jag pushade dock knät lite för hårt under testdagen med hopptesterna, agility och det straffade sig under yo-yo i vändingarna. Även om man alltid vill se en förbättring på allt, får man också ta in omständigheterna. Det är väl ganska självklart, att har man inte kunnat träna på normalt mer än rehab och cykel under två somrar så kan man heller kanske inte räkna med mirakel. Det är ju så att man blir bra på det man tränar på. 

 

Jag ser resultaten som en hjälp i min fortsatta utveckling och träningsplanering vilket är guld värt.