V E R O N I C A . L O V E N S N Ö

Ja uppladdningen var inte den bästa och jag var tveksam in till det sista om jag skulle anmäla mig till 1572 MTB Challenge eller inte. Men jag har haft tankar på det så himla länge och ville verkligen prova på att köra ett MTB lopp till så jag anmälde mig i onsdags kväll i hopp om att ta mig runt och komma i mål.

 

Ja varför var inte uppladdningen så bra kanske ni undrar... hockeysäsongen lurar som sagt runt hörnet så jag har varit på med på hockeyskola i veckan och känt på knät och mina nya skenor med den nya slipningen. Kunde köra en del i zonerna medan de övriga tränade oftast staionsvis så jag hann vara med på 5 ispass á 1tim 15min och sen i torsdag dömde jag internmatcherna som HD (!) och det blev 3st i rad á 1tim 15min (3tim 45min) effektiv istid ! och samma igår (fredag). Så benen var möra och ryggen, och därför var jag osäker på huruvida jag skulle klara loppet eller inte, men va faan tänkte jag, man ska väl utmana sig själv lite grann ! Så jag tog anmälde mig till 35km motion och det var tur att jag inte tänkte utmana mig ännu mer med 65km banan, för då hade jag gråtit floder och aldrig kommit i mål.

 

Sov dåligt inatt men vaknade ändå ganska pigg. Jag hade packat det mesta igår och förberett lite mellis att ta med, ovanligt va :P skönt att ha allt klart och hade förberett frukosten också, så allt gick smidigt imorse. På med cykeln på bilen och drog iväg till Motala, i god tid ! Skönt att komma på plats tidigt, hämta ut nummerlapp, se område, gå p åtoa sisådör sjuttioelva gånger. Första starten gick och då återstod endast 45min kvar tills 35km starten. Dags att byta om och förbereda sig. Åkte ner mot område för att inta en celsius och nu återståd endast 25 minuter kvar till start, ett toabesök till sen dags att cykla bort mot starten som gick av stapeln på ett gärde och det började med en uppförsbacke ! när vi stod i startfållan så började pulsen stiga och tyckte att alla såg så himla bra och snabba ut, och många som hade klubbdräkter, och där står jag, lilla jag. Pulsen häjer sig och prestationsångesten gör sig påmind och tankarna börja fara till att fy faan mina ben är redan döda och så ska du cykla 39km, är du dum på riktigt? Hmm ja lite så kanske, men nu kör vi. Ojaa, man har en ängel och en djävul på axlarna som pratar ! Men starten gick och jag trampade iväg, fick en bra start och kom fram i startfältet. Men det är tungt att cykla på gärde alltså, men snart var den sejouren slut och resan påbörjades på riktigt. 

 

Kändes riktigt bra och försökte hitta tempo, körde om ett par och hittade en rygg som jag höll ett tag... ja sen gick man in i bubblan för att göra sitt eget lopp. Hade några tjejer som såg riktigt vassa ut som jag gärna ville ha bakom mig, klungan drog iväg i ett jäkla tempo, jag hade en tanke om att försöka hänga på, men då hade jag tagit slut ! Loppet rullar på och det är blandat asfalt, grus, skog, uppför, nerför, slätt. Jag hörde i starten att det som serverades i depåstoppen var bla hemgjorda bullar, och som jag såg fram emot att stanna och trycka i mig en, men när kroppen flöt på och svarade bra och jag tyckte jag hängde med bra så sket jag i första stoppet, tänkte jag tar nästa. Om jag kommer ihåg rätt så kom nästa stopp efter mördarbacken, och fy faan säger jag bara, där och då ville jag typ lägga mig i diket i fosterställning, för fy faan va den sög musten ur benen, och så trr jag det var ett stop kort därefter, hade jag stannat där hade jag aldrig kommit igång igen. Så ingen bulle där hellere, fick bli en äcklig gel istället som gav lite energi. Sneglade ner på klockan och jag förstod att jag låg på bra nu och ingen oväntat skulle hände, skulle jag möjligen kanske komma under 2 timmar, men det krävs en jävla vilja. Jag hade en grymt bra åkare före mig som jag hade rygg på ett par kilometer. Sen kommer vi till ett vägskäl där 35km åkarna skulle dra åt vänster och 65km åkarna skulle dra höger, och givetvis var min dragare en 65km åkare, damn ! Så nu hade  jag ingen rygg att följa och fick dra själv med någon bakom mig, och jag måste faan träna på det, tappade tempo även om jag försökte ligga på. Men vi kom in på samma spår någon kilometer senare och fick ett nytt gäng framför mig som cyklade på så in i bängen, försökte hänga på, men det var lönlöst. Med bara någon kilometer kvar kände jag hur jag mer än gärna ville nå mål, och man kom på ena sidan om målområdet och tänte, gött nu är det typ bara vänstersvängen kvar och sen ser man målfållan, eller inte. Kom ut på startrakan och vad gjorde vi det första vi gjorde, jo tog en backe på gärdet, jag hade ju försökt hänga med grabbarna innan på asfalten och gjort av med en hel del energi och kände mig helt tom i varende energidepå. när jag nått 2/3 av backen höll jag på att svimma och fick gå upp sista lilla snutten, sen var det "bara" att rulla ner för backen igen och sen runda ner mot målområdet ! Så jävla underbart, kan slå av klockan och jag ser att min klocka är under 2 timmar precis 1tim 59min 57sek och jag vet att jag fick sätta på min klocka tidigare än vad tidtagningen tog och den med cirka 50 sekunder, sluttiden blev 1tim 59min 03sek ! En tid jag bara kunde drömma om ! Jag kan bara säga att jag är så sjukt stolt över min prestation och att jag missade de hembakta bullarna, ja det må vara hänt. Låg ett stund i gräset bredvid målfållan innan jag kunde ta mig upp på benen och bort mot ICA tältet för att hämta vatten, sallad och slät bulle, och fy satan så törstig jag var, hade lite för lite vätska med mig, så nu har jag lärt mig det också !

Satte mig på gräset och drack först upp en flaska vatten, och åt en slät bulle, och hämtade mig innan jag högg in på salladen. Att sitta i gräset i solen bland alla som gjort en så sjukt bra insats här bra härligt ! Prisutdelningen för 65km elit klass delades ut och jag hade inge bråttom hem så jag satt lugnt och stilla kvar på gräsplätten och drack mer och strechade ur lite. Otroligt skönt att ta det lugnt efteråt. Få % batteri kvar på mobilen, men jag hann och se min officiella tid och min placering totalt i 35km motion (dam + herr) att det var placering nummer 17, faan va coolt tänkte jag. Åh eftersom jag inte kunde kolla vinnartiden i min klass så väntade jag var på denna prisutdelning också, om dom skulle nämna den. Jag står och hänger på cykeln med hjälmen oknäppt och lite halv trött sådär, så börjar dom prata om att det nu var prisutdelning för damer motion 35km, faan av kul tänkte ja, nu får man se vilka som får kliva upp, om det var någon man såg skymten av under loppet, så ropar de föga förvånat upp Veronica Johansson, ja men tänkte jag, det är säkert någon mer som heter det, men när han säger igen, Veronica Johansson med startnummer 759 kom på en tredje plats, Whaat? Woow. Jaha tänkte ja, coolt. Så jag fick kliva upp på prispallen och motta ett par nya cykelbyxor i 3/4 längd som passade perfekt och en medalj. Jaha där ser man ! Så nu blev jag ännu mer nöjd över insatsen ;)

Ja man får ju dom där djävulshornen när det är tävling och vinnarskallen drar på i ett högt tempo och kroppen skriker ibland nej, men det är till för att utmanas, och man klarar så mycket mer än vad man tror !