Perspektiv när man får distans
Jag är i ett helt annat skede i livet än vad jag någonsin har varit. Jag har alltid kunna träna det jag vill, ställa upp i de lopp jag vill, jag har varit fri i mina val, fram till nu.
Förra året blev cyklingen verkligen en stor del i mitt liv, landsväg som MTB. Jag har sedan 2016 då jag hobbycyklade Tjejvättern för Tjejklassikerns skull och 2017 lite mer i och med Vätternrundan i En Svensk Klassiker utvecklat mig som cyklist, och under förra våren planerades veckorna utefter hur cykelpassen låg. I min omgivning ansågs jag vara en erfaren cyklist och jag själv såg mig som nybörjare även om det var minst tre cykelpass i veckan. Jag började även nosa på det där med Triathlon och tränade även triathlon en dag i veckan. Det blev med andra ord en hel del cykling och som jag älskade det.
Förra året blev cyklingen verkligen en stor del i mitt liv, landsväg som MTB. Jag har sedan 2016 då jag hobbycyklade Tjejvättern för Tjejklassikerns skull och 2017 lite mer i och med Vätternrundan i En Svensk Klassiker utvecklat mig som cyklist, och under förra våren planerades veckorna utefter hur cykelpassen låg. I min omgivning ansågs jag vara en erfaren cyklist och jag själv såg mig som nybörjare även om det var minst tre cykelpass i veckan. Jag började även nosa på det där med Triathlon och tränade även triathlon en dag i veckan. Det blev med andra ord en hel del cykling och som jag älskade det.
2018 – jag kom in på Triathlon & ser många utmaningar framöver inom denna gren
Jag har under dessa tre år cyklat en hel del lopp och jag själv tycker att jag har gjort bra tider, och det som nybörjare. Jag har en skalle det vet jag och att det krävs mycket för att tagga ner och inte pressa mig. Förra året var jag i en grym cykelform, men hade svårt att få balans, för det enda jag ville var att cykla och prestera.
Det här vill jag göra om, 4 av 4 lopp på Vätternrundan 2018 (600km)
Den här cykelsäsongen blir det mer att cykla för njutningens skull. Noll krav på prestation, tider, kilometer, watt och allt däremellan. Lättare sagt än gjort. Det har varit en mental omställning.
Även lugnare turer på stig kan man bli skitig 🙂
Bla är nu cykelveckan i Motala över och ett stort grattis till alla som gick i mål i i något/några lopp ! För att få lite känsla av Motala åkte jag dit en sväng under Tjejvättern för att insupa inramningen och såklart dela ut Cykeltjejer flyers 🙂
Jag har fått perspektiv på cyklingen nu när jag även har fått distans till det. Cyklingen har verkligen kommit och tagit en del av mitt liv som för alltid kommer finnas kvar. Även om jag denna sommar inte kan utöva det på det sätt jag önskar ser jag desto mer fram emot nästa år. Att kunna cykla som familj och att få in det som en naturlig sak att göra men också att komma tillbaka dit jag var och fortsätta utveckla mig. Jag ser fram emot fler utmaningar, lopp och målgångar, och att jag utvecklas, blir snabbare och bättre cyklist. Tänk att i framtiden få dela med sig av det här till den lilla och se denna ta sig an den stora utmaningen att lära sig cykla. Cykelframtiden ser mer än ljus ut <3