V E R O N I C A . L O V E N S N Ö

Jag har nu skidat 90km, cyklat 300km, simmat 3km och sprungit 30km under ett och samma kalenderår och därmed genomfört En Svensk Klassiker och jag kunde inte vara mer stolt över mig själv och min partner in crime ! Med tanke på historiken med att jag skadade mitt knä och opererades först ett år senare mitt under genomförande av ESK är jag väldigt glad över att jag kunnat genomföra och slutföra samtliga lopp.

 

Mitt huvudmål i samtliga lopp har varit just att genomföra av olika anledningar. Jag hade noll erfarenhet på 3 av 4 discipliner (ja förutom att vi genomförde Tjejklassikern 2016), längdskidåkning, cykling och simning i öppet vatten. Jag visste att jag inte skulle ha tid att träna så mycket specifikt inför varje disciplin och därmed fanns det hela tiden ett orosmoment. Skidåkningen var den disciplin som var jobbigast. Jag har inte så stort intresse av materialet eller spann, pjäxor, styvhet i stavar och de där förbaskade vallorna. Men jag blev mer och mer varm i kläderna och ett litet intresse började växa. I och med att jag heller inte kunde åka någon utförsåkning fick jag ägna min tid i längdspåret när vi var i fjället. Skidåkningsintresset växte mer och mer för varje gång vi var i fjällen. Liksom att träna eller åka ut med familjen. Härligt. Vi tog oss an Vasaloppet och vi kom i mål med blandade känslor. Jag skulle aldrig mer göra om det sa jag och det är det enda loppet jag inte skulle tvinga min man att göra. När man fick smälta upplevelsen och återhämta sig några dagar så infann sig en lust att göra om det 2018.

 

Vi (jag & min man) hittade ett cykelintresse i MTB som ju är lite roligare än landsväg. Så cyklat har vi gjort en hel del och jag kom med i Team Merida Cykelvasan vilket ökade på intresset för MTB. Vi har cyklat väldigt mycket MTB tillsammans jag vilket jag tror ledde till att jag kunde genomföra samtliga Vätternlopp och inte minst Vätternrundan utan några som helst skavanker. Rundan runt pölen var en upplevelse i sig. Vi startade på kvällen och jag kände mig lugn och säker inför uppgiften. Hade en bra uppladdning med att coacha på Tjejvättern och cyklade Halvvättern. Mycket folk var ute och ökade stämningen och det var trivsamt. Visst var det partier som man tyckte det var mindre roligt. Men man kunde snabbt börja räkna ner milen och vi njöt av loppet och dess arrangemang. Målgången var härlig där på förmiddagen och vi kunde ta igen oss lite i solen på en gräsplätt. Det här vill jag göra om igen 2018 !

 

Dags att bege sig upp dalarna och ta oss an Vansbrosimningen och med ett vad med min man så fick han också snällt köpa en våtdräkt och simma 3km. Det här är ju ett lopp som man egentligen kör individuellt. Det är svårt att försöka hinna prata eller tjoa och tjimma som vi ibland kan göra under loppen. Här är det bara att hoppa i vattnet och simma till mål. Simma i öppet vattnet tycker jag är riktigt häftigt. Det är liksom lite spännande på nåt vis. Jag tycker dock det är läskigt att komma upp ur vattnet, men jättenöjd med hur jag genomförde loppet och mannen vill simma nästa år med, så då lär väl jag hänga med ;)

 

Sista disciplinen. Längsta jag sprungit någonsin är 18km, en gång. Men jag mindes ju hur det var och hur tankarna gick. Även inför den här disciplinen var jag lugn trots att jag inte kunnat löptränat så bra och inte ens när jag kunnat göra det har jag gjort det. Jag förlitade mig på mitt huvud. Jag visste att konditionen var med mig, men frågan var bara när kroppen skulle börja göra ont. Man knatar på där kilometer för kilometer och man rycks med och det är en trevlig omgivning och många människor som springer. Leende på läpparna nästintill hela tiden, och ah avslutnignen blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Att sitta på baja majorna titt som tätt var inget jag hade med i beräkningen och när jag tog ruschen på upploppet tänkte jag att nästa år när jag springer här ska jag ha gett mig själv en schysstare chans med förberedelser. För att magen inte ska dra igång och arbeta för snabbt men också för att muskler och leder blir vana belastningen som löpningen ger. Ja så ett Lidingölopp 2018 lär det bli.

 

Jag skriver förmodligen för det finns ju något annat som jag satar på, dömningen. OS i februari 2018. Första uttagningslistan (long list) och jag är uttagen i den första omgången. Slutliga uttagningen sker i december. Blir jag uttagen till OS kommer det kunna bli tight att komma hem och nästan direkt dra upp till Sälen för att åka Vasaloppet. Jag är anmäld, så jag kommer ta beslutet så sent som möjligt.