V E R O N I C A . L O V E N S N Ö

14 år, i 14 år har jag haft förbundsdomarlicens. Det trodde jag aldrig när jag började döma. Kanske att man håller på i 4-6 år nånstans för att förlänga hockeykarriären som tog slut för tidigt pga skador. Men det har alltså gått 14 år, vilket känns sjukt.  Det ligger hårt arbete bakom och en hel del uppoffringar, men jag har också fått förmånen att ha hela världen som min arbetsplats. Jag har rest otroligt mycket genom dömningen och har vänner över hela världen. 

 

Jag börjar se slutet på karriären och gläds åt vad jag fått vara med om, och det med stolthet. Jag har fått vara med i en historia som skrivits och banat väg för framtida damdomare. Jag har klarat av många av mina drömmar, men inte alla. Idag kommer jag att döma min sista match som linjedomare. På den plats där jag hade min första Hockeyettanmatch. Känns som ett bra avslut på en lång och fin karriär. Det är dags att stänga säcken och ta mig an nya utmaningar och flyga vidare ;) 

 

Jag kommer flyga vidare som huvuddomare, och det finns nog något år kvar att kräma ur den här domarkroppen, innan det är dags att tacka för sig ;)